Alla inlägg under september 2010

Av jennie - 22 september 2010 22:08

Igår var en jobbig dag, att vänta på samtal från strömsholm var tufft då telefonen ringde typ hela tiden...

På em ringde de. Gemma var piggare, åt med bra aptit, fick dropp & canicur. Hon hade inte kräkts men de ville ha kvar henne en natt till för att se om hon fick behålla maten.

Om hon fick behålla den så skulle hon få åka hem och de skulle då ringa på fm idag.


Tårarna kom fram igen... hade trott att loppan skulle få komma hem och det är så sjukt tomt utan henne. Men snabbt sansade jag mig och tänkte att hon snart skulle vara hemma igen.


Idag var väntan stor när telefonen ringde. Det kändes som det aldrig var strömsholm... Men så är det ju när man väntar.

Till slut ringde de och sa "Gemma vill åka hem idag". Vilken lättnad!!

På em hämtade vi tösen som var så glad att hon nästan kröp ur sitt eget skinn.


Hon har ätit bra och sen bara myst med oss. Älskar att ha henne hemma igen!!

Hon hade en lindrig inflammation i tarmarna och var uttorkad.

 

Prinsessan på ärten sover gott brevid mig i soffan. 

    

Myser i mattes famn <3

Av jennie - 20 september 2010 21:24

Idag är det 1 år sen vi hämtade denna lilla skrutt hos Maria.

   Tänk vad tiden gått fort!!


Tyvärr blev det ingen firar-dag hemma med vår lilla tjej.

Hon har under helgen mått risigt, kräkts en del och varit trött. Så efter ett samtal m veterinären styrde vi bilen mot Strömsholm..

Vi började med att lyssna på hjärtat och klämma & känna, det var inte så skoj tyckte Gemma. Sen skulle det tas blodprov och det kunde de ju göra på sig själva ansåg Gemma som lyckades skjuta iväg kanyl 1 över rummet...

Nr 2 sattes i andra benet, blodproverna togs men droppet hon skulle få fick vänta tills efter röntgen.

Vi fick gå till röntgen, det gick bra. Gemma var sååå duktig!

Sen tillbaka till rummet igen och vänta, vänta, vänta...

      

Husse var tvungen att åka till jobbet så jag & Gemma fick vara kvar själva.

Väntan på veterinären tog nästan 3 timmar....

När hon väl kom så visade inte röntgen nåt, de var oroliga för att hon fått i sig nåt föremål som orsakade stopp. Men det såg bra ut, de pratade nåt om tarmarna och ville utföra ett ultraljud.

Prover på lever & njurar såg bra ut, tack o lov! Sockret var lite lågt men inte konstigt med tanke på att hon ej fått behålla maten.

Så blev vi då lotsade till ultraljudet. Där blev vi sittandes i en korridor som var värsta motorvägen av människor & hundar.

Gemma var stressad och gillade det inte, vilket jag kan förstå.


Efter mycket om o men så frågade en sköterska mig om det var Gemma, de hade letat efter oss på infektion.. Vi som suttit utanför dörren hela tiden.

Så var det åter dags att ligga på rygg.

Men Gemma var otroligt duktig och vid detta laget väldigt trött, så hon småslumrade lite. Hon fick väldigt mkt beröm av de som jobbade där! :)

Ultraljudet visade inte heller något stopp men tarmen såg något irriterad ut så de misstänker infektion/inflammation på mage/tarm. Det kan bla bero på nåt skit hon ätit ute...

Dock var det lättande att det inte fanns något föremål i henne som inte ska vara där för då hade det behövts operation..


Väl tillbaka på infektion så skulle det sättas kanyl, den kanylen som de skulle sätta direkt efter röntgen?!... Frågade vad de gör om det inte går att sätta kanyl, med förmiddagens händelse i minne. Men det var inget problem, det skulle gå.

Sköterskan var flink som tusan och innan Gemma ens hann blinka så satt kanylen där och droppet började komma in i hennes kropp.


Att lämna Gemma där var något av det värsta jag gjort. Tårarna rann hela vägen hem.

Jag vet att hon behöver det och att det är för hennes bästa men det gör ändå ont i hjärtat att ta ett tomt koppel i handen och åka hem med en tom bur... Just nu håller jag alla tummar och tår jag kan för att fröken ska få komma hem imorgon igen!

Veterinären trodde och hoppades på det.

Skapa flashcards